Den av mig initialt framförda tanken att den större byggnaden i väster skulle utgöra resterna av en stenbygd medeltida byggnad visade sig komma på skam. Det rörde sig i själva verket om ytterligare en mangårdsbyggnad från den äldre järnåldern. Vi har nu spår av 6 byggnader som kan knytas till den äldre järnåldern, motsvarande tre gårdar. I det meterbreda schaktet vi la ut tvärs över husgrunden framkom två stolphål och även en markant härd.
Fynden i huset begränsade sig till krukskärvor av förhistorisk typ, varav några stora, och ett fåtal fragment av järn och brons. Av intresse i sammanhanget var dock att i båda stolphålen påträffades rester av stolparna, vilket ger oss en god möjlighet att datera byggnaden med hjälp av C14. Just nu undersöker vi ytterligare ett stolphål i byggnaden och om någon dag bör vi veta om det finns trärester även i detta.
Vi kudne notera att de översta delarna av stolparna var förkolnade, medan längre ner i stolphålen var de av mer obränd karaktär.
Vid sidan om detta hus fanns som jag tolkade det, en spis i en medeltida mangårdsbyggnad. Med tanke på att det andra huset inte var från medeltid, kändes det angeläget att belägga eller förkasta tanken att stenhögen, väl synlig i marken, var just en spis i ett medeltida hus.
Den nyanlända 2 veckors gruppen fick till uppgift att inleda sina två veckor med ett mindre sökschakt med syftet att besvara denna fråga. Det dröjde inte många minuter förrän både medeltida keramik och en väl bevarad kniv kom i dagen. Med andra ord var det uppenbart att det faktiskt rörde sig om en medeltida byggnad.
Efter att nu har utvidgat undersökningsytan till större delen av huset (även om vi har ytterst svårt att se utsträckningen av byggnaden) kan vi klart konstatera att vi har att göra med en byggnad som torde tillhöra den äldre medeltiden.
Ett stort antal krukskärvor har påträffats, liksom en välbevarad blå pärla med inläggningar av vitt, av "typisk" vikingatida karaktär.
Det mest spektakulära fyndet hittills i huset är vad vi uppfattar som ett sigill i metall. Det är välbevarat och har en inskrift som visar ett s: (sannolikt i betydelsen just sigill) och därefter bokstäverna OSWA (möjligen skall det vara Oswald). Sigillet innehåller ett troligt bomärke i form närmast som en etta (1) och även någon form av lilja. Fortsatta uppföljningar kommer säkert att kunna ge oss mer kunskap om detta märkliga fynd. Det är frestande att tolka det som ett sigill tillhörande Tajnungs gård, även om det ännu är ytterst oklart.
Dan Carlsson